Rubyred

För två veckor sedan beställde jag ett bh-set från Timarco (Wonderbra Ultimate Strapless Bra, som jag verkligen kan rekommendera!). Jag fick en orderbekräftelse och allt var frid och fröjd - tills dagarna kom och gick och varken bh eller en förklarning varför det dröjde fanns i sikte. När jag mejlade och frågade vad som hänt fick jag veta att den var slut och de var tvugna att beställa hem från leverantören. Varför hade inte jag fått någon information om detta? Speciellt med tanke på att lagerstatusen hade visat att den fanns hemma när jag klickade på "lägg i kundvagnen".

I helgen spenderade jag ännu mer pengar på saker jag egentligen inte behöver. Den här gången var det tre underbart vackra korsetter från Corsets-UK. Redan igårkväll fick jag ett meddelande;

Dear Karoline,

Many thanks for your recent order. This is just a friendly reminder that one or more of the corsets you have ordered is currently on back order and this usually takes 2-3 weeks to manufacture and these will be sent to you when they become available. Your other items will be sent today via the delivery option you have chosen.

Although it currently states on our website that some items are out of stock, we understand that mistakes can happen and in this case if you were not aware that your items were not in stock, please give us a call to discuss the further options.

Many thanks

Hur lång tid kan det ta att skriva ett sådant mejl? Fem minuter? Och det sparar mig som kund väldigt mycket huvudbry och frustration över uteblivit paket.

Fast jag måste erkänna att jag ser fram emot båda leveranserna lika mycket, och trots att jag är extremt irriterad på Timarco så kommer jag säkert glömma det och handla där igen.
 

Oj, oj, oj vad längesen det var jag fixade med bloggdesign. Det är nästan sorgligt hur dålig jag är på det här. Fast det kommer väl efterhand. Precis som själva bloggandet. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om. En vanlig, grådassig dagboksblogg? En nischad temablogg? En ambitiös blogg som uppdaterar minst två gånger om dagen eller bara när jag känner för det? Det hade varit roligt om så många som möjligt hade funnit glädje i att läsa det jag skriver, men hur kommer man dit? Skulle jag ens klara av att ha mer än 20 läsare utan att falla offer för min egen skrivkramp? Vem vet.
Vi får väl se hur det går, helt enkelt.